Det är så mycket som jag måste kämpa mot hela tiden, mitt liv består bara utav att kämpa känns det som. Jag pallar inte kämpa mer, jag kämpar dag som natt, kämpar med att ha ett leende på läpparna, kämpar att orka med skola o massa mer o det är inte de att jag har dödslängtan utan tvärt om, livslängtan! När jag kommer hem från skolan palla jag typ inte göra något för att jag är så trött, smärta säga ju vara den största energitjuven o för att förklara bättre så har jag alltid den tröttheten som en "frisk person" har när den är förkyld. Och det är väldigt jobbigt. Jag är så jävla envis när det gäller just att min sjukdom säger stop, jag klarat typ inte av när den sätter stop för jag vill så mycket o asså det är svårt att förklara för någon som inte är i samma sits. Nu ska jag snart söka in på gymnasiet och det är väldigt mycket tankar eftersom att jag vill bli polis men det står klart och tydligt på polisens hemsida att den som har reumatism inte kan bli antagen men ändå ska jag göra tvärt om och välja en linje o bli polis för jag ska kämpa igenom det också men det är bara det att jag klarar snart inte av att bara kämpa hela tiden det känns som att jag har motgångar i livet hela tiden och om något blir lite bättre så kommer nästa problem och det tar aldrig stop. Alla andra kan ju söka till vad dom vill o de säger typ till mig-vilken tur att du har kommit på vad du vill bli för det är jobbigt för mig som inte vet.
Då tänker man bara typ vilken tur för den att hon/han kan söka till vad de vill. Alltså det är bara så mycket nu o blir trött på allt o ingenting. ❤️
